Jag var faktiskt på väg att läsa en annan bok först men den visade sig kräva lite mer sinnesnärvaro än jag orkar uppbåda i denna värmebölja till sommar så jag hoppade rakt på min nya bok istället som handlar om snart 11-årige Reine och hans äventyr under en mycket överhettad sommar i Stockholm 1975.
Planen för sommaren är att Reine ska åka på barnkoloni till Barnens ö samtidigt som hans mamma ska iväg till västkusten. Men Reine har i hemlighet gjort upp egna planer och tänker istället använda sin kanske sista sommar före pubertetens stormar till att ta reda på vad livet egentligen går ut på.
Sommaren kommer dock bli ett brutalt uppvaknade för Reine som trodde sig vara ganska så självständig redan. Att överleva på egen hand en hel sommar är inte det lättaste när man är så ung. Reine hamnar i flera väldigt obehagliga situationer och även om han är kvick och kreativ så slutar det inte alltid så bra.
Det är lite hopp här och var i handlingen och jag kände mig inte riktigt tillfredsställd med slutet men det var en intressant och spännande skildring av Stockholm på 70-talet. Det som tilltalade mig en hel del var även att för ovanlighetens skull så läste jag en Stockholmsskildring som faktiskt delvis utspelade sig i mina områden. Reine och hans mamma bor i en lägenhet i Sollentuna, visserligen i Helenelund, men han rör sig inte bara inne i stan utan stannar en del i min gamla hemkommun. Och när han beskrev torpet vid Rösjön så blev jag tämligen tvärsäker på att det var Kolartorp Jersild hade i åtanke. Där har jag tillbringat många friluftsdagar och träningar under min uppväxt.
Men nu har jag slutligen läst denna klassiker och nog kan jag rekommendera den. Men jag hoppas innerligt att det inte fortfarande finns barn som drar runt i stan på sommaren på det sättet som Reine gjorde, det väckte helt klart vissa obehagskänslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar