Jag förstod aldrig riktigt hetsen och uppmärksamheten när den första filmen dök upp, jag hade inte läst böckerna, jag hade inte ens hört talas om dem. Så då vi sällan går på bio så ignorerade jag bara hela grejen.
Men så för några månader sedan visade SVT första filmen (Twilight) och jag tänkte att jag kan väl se den i alla fall och se om jag förstår vad alltihopa handlar om. Jag upplevde den första filmen mest som en ganska så tafatt tonårsfilm med rätt intetsägande dialog. Måttligt imponerad med andra ord.
Så poppade nästa film (The Twilight Saga: New Moon) upp i TV-tablån och Johan och jag tänkte att vi ser väl även denna film för att se om det klarnar. Nu blev det lite roligare, vargarna gjorde sitt intåg på allvar och triangeldramat blev lite mer intressant - även om jag fortfarande tyckte att tonårsdialogen var lite väl stel och oinspirerande.
Lagom till den sista filmens bio-premiär körde kanal 5 så en Twilight-vecka med tidigare filmer vilket öppnade för att se tredje filmen (The Twilight Saga: Eclipse). Jag fortsatte egentligen att inte riktigt förstå drivkraften bakom filmerna, men det kanske är i det svåra för mig att se en 18-åring som så självklart vill ge upp en stor del av sig själv och sitt liv för en killes skull. Karaktären Rosalie var egentligen den mest begripliga för mig för hon var den enda som visade lite äkta vett.
Så i helgen när vi var och hälsade på Johans mamma så hade hon planer på att se sista filmen på bio och ville gärna ha sällskap och efter att ha diskuterat saken med Johan så stod det ju klart att vi bara saknade en film och hon råkade just ha alla dvd:erna hemma i lån just för stunden. Så på lördag eftermiddag såg vi The Twilight Saga: Breaking Dawn - Part 1. Det här var egentligen den första filmen där Bella visade lite vett genom att välja att skjuta upp sin omvandling - även om konsekvenserna av det beslutet inte blev riktigt som hon tänkt sig. Här dyker också ett klassiskt inslag i Fantasy/Science Fiction upp - besvärliga halvblods-graviditeter där fostret själv aktivt motarbetar att låta omgivningen lägga sig i. Jag tänkte själv närmast på V när jag såg det. Mer och mer drama smög sig också in i och med den nya situationen och vargarnas inställning. Även om slutet av filmen gav minst sagt lite obehagskänslor med prägling av nyfödd bäbis.
Efter middag så gav vi så oss av till Västervik för att gå på bio och se den avslutande delen The Twilight Saga: Breaking Dawn - Part 2. Denna lördag några veckor efter premiären visade det sig att den stora salong 1 på Biostaden endast skulle vara fylld med sju biobesökare men en riktigt härliga biograf var det med sköna stolar och gott om benutrymme. Äntligen fick man se lite fart och fläkt och riktigt starka känslor från Bella där hon inledningsvis bokstavligt talat sparkar skiten ur Jacob! Det här var utan tvekan den bästa filmen av de alla, den komplexa handlingen och en dramatisk upplösning som utspelar sig delvis på riktigt och dels i Alices visioner lurar effektivt biobesökaren i vad som sker och vad som inte sker. Samtidigt kändes filmen emellanåt väldigt tillrättalagd och förklarande, nästan som en historiebok som med stora pekpinnen talar om för publiken exakt hur saker och ting ligger till. Det är ett tydligt avslut, något annat kan man inte säga om filmen.
På det stora hela så kan jag förstå hur Twilight-fenomenet har blivit så stort som det är men det är inte riktigt för mig. För mycket tafatt tonårsdrama över alltihopa - vilket förstås förklarar varför jag gillar de sista filmerna bättre då karaktärerna har fått mogna lite mer och växa upp lite grann.
Men det är vackra filmer, mycket stilistiska landskapsvyer och det finns trots allt en underliggande komplexitet över dramat - jag önskar bara man låtit bli övertydligheten som gått gå på högvarv lite väl ofta. Som att Bella inser sin graviditet på exakt 14:e dagen efter sin bröllopsdag, hur många 18-åringar har egentligen en så superexakt menstrationscykel?
Men för all del, den som vill se tonårsdrama, action och en tolkning av fantasy kommer förstås ha stor behållning av filmerna.
Fjärde advent firades med en härlig gammal klassiker från den tiden då Bruce Willis fortfarande hade hår! Man kan lätt missta denna film för en ren actionrulle men den har faktiskt de viktiga elementen som julfest och julmusik med. Som alltid med action så får man inte gräva ner sig för mycket i vad som är realistiskt och vad som inte är det för det går aldrig vägen. Men en sak är säker, hamnar man i ett gisslandrama i en skyskrapa så är det John McClane man vill ha till hands - och hoppas att man slipper vara den som städar upp i eländet efteråt!
