måndag 16 juni 2014

H. G. Wells - Världarnas krig

Vissa biobesök glömmer man aldrig bort, det är oftast inte för att filmen stack ut utan mer beroende på någon händelse runt omkring. Så var det den sommardagen jag såg Världarnas krig. Det var den eftermiddagen det inte bara drog in ett åskoväder över Luleå utan också när sagda åskoväder orsakade ett strömavbrott - ungefär halvvägs genom filmen! För er som sett filmatiseringen från 2005 så förstår ni precis det ironiska med åska och strömavbrott mitt i just den filmen.

Dock hade jag som så många andra inte läst boken. Boken som självklart fick en nyutgåva i samband med filmen - alla vill ju tjäna extra pengar vilket förstås inkluderar bokförlag som såg sin chans att ge ut en klassiker på nytt. Jag var en av alla människorna som köpte nyutgåvan men som så många andra böcker hamnade den i min bokhylla. Men nu håller jag som sagt på med att läsa mig igenom mina bokinköp genom åren otroligt ostrukturerat och kaosartat.

I alla fall så var det just Världarnas krig som jag plockade fram nyligen. Först blev jag lite förvirrad av det samhälle som beskrevs så jag dubbelkollade utgivningsåret och insåg exakt hur gammal boken faktiskt är, utgiven första gången 1898. Men rent handlingsmässigt så har det förstås egentligen bara inverkan på de valda transportmedlen som människorna använder, det mänskliga beteendet som beskrivs påminner väldigt mycket om det som förekommer vid katastrofer än idag.

Det som fascinerade mig mest är faktiskt hur mycket av boken som faktiskt användes av boken. Boken utspelar sig visserligen i England och marsinvånarna anländer till jorden på ett annorlunda vis men grundtanken är densamma - inklusive upplösningen!

Nu har jag visserligen läst en svensk översättning så man kan misstänka viss bearbetning av språket men boken kändes trivsam och lättläst trots sitt mörka innehåll. Tvisten i den får mig att tänka till med, på andra Science Fiction-böcker och filmer som avhandlat invasioner av jorden. Det som H. G. Wells tar fasta på, det är så pass logiskt att fler borde tagit upp det i sina verk.

Jag uppskattade i alla fall boken, det är roligt att läsa äldre litteratur!

söndag 8 juni 2014

X-Men: Days of future past

Såå, varit lite dåligt med biobesök för oss i år. Delvis kan det förklaras med att vi inte tyckt det varit speciellt många intressanta filmer som gått upp på bio men också att vi faktiskt varit dåliga på att ta oss iväg på kvällsaktiviteter. I torsdags öppnade dock upp för en perfekt biodag i och med att Johan hade ledigt fredag. Tydligen tänkte vi exakt samma sak förra året för då var vi också på bio 5 juni.

Snäll som jag är så lät jag Johan få sin vilja igenom så det blev den nya X-Men-filmen. Nu har jag visserligen redan gått med på att se en hel drös av X-Men-filmerna och hade jag inte tyckt att de varit värda min tid så hade jag förstås sagt stopp för länge sedan. Så jag skyller inte helt på Johan.. tycker bara det är synd att vi missat att komma iväg på annan film i vinter som jag gärna hade velat se.

I alla fall så så är den här filmen en klassisk tidsloop, framtiden har blivit mörk och svår och för att rätta till det så ska ett fel åtgärdas i det förflutna. Populärt knep i den här genren då man samtidigt öppnar upp för en reboot och kan göra massa mera film! Men Johan som är mer påläst än jag upplyste mig förstås om att handlingen i filmen faktiskt baseras på existerande seriealbum så det var inte så mycket nytänk bakom det.

Självklart är det just Wolverine som måste göra tidsresan då han är den enda som skulle kunna överleva resan. Då vi alla vet att Wolverine inte åldras så ser han ju förstås likadan ut åter på 70-talet fast de andra mutanterna istället spelas av yngre förmågor. Väl tillbaka i tiden så måste han ta hjälp av både professorn och Magneto i en tid då de står långt ifrån varandra för att gemensamt stoppa Mystique från att orsaka den förödande tidslinjen som de i nuläget befinner sig i.

Nåväl, min behållning av filmen som inte är inbitet fan av X-Men är ändå att det var en bra actionfilm med en hel del specialeffekter. Vi såg dessutom filmen i 3D då den 3D-fria visningen gick för sent på kvällen. Hur mycket själva 3D-effekterna tillförde filmen vet jag inte riktigt, kan inte påstå att det kändes som om det gjorde massiv skillnad för upplevelsen.

Något som verkligen fascinerar mig dock är att dagens biobesökare inte har lärt sig än att filmmakarna gillar att slänga in lite bonusmaterial efter eftertexterna! Så fort eftertexterna börjar rulla så reser sig folk och går och kvar sitter vi inbitna filmfantaster (den här gången förutom Johan och jag också två killar som om jag ska göra den ytliga bedömningen uppfyllde absolut vartenda kriterium för att vara supernördar..) och väntar på den där extra minuten av filmmaterial som givetvis inte tillför handlingen något (filmen är ju slut..) men som ibland är en ledtråd inför en kommande uppföljare eller bara i allmänhet något roligt.

Så sitt kvar! Det finns extramaterial efter eftertexterna!