måndag 16 december 2013

Hobbit: Smaugs ödemark

Så igår kväll så var vi på bio, vi hade för ovanlighetens skull köpt biljetter i god tid och därmed fastställt att igår skulle vi vara sugna på biobesök. Det här innebar förstås att vi dessutom var på bio i stora salongen och den var tämligen väntat knökfull.

Jag har ju redan sedan jag hörde talas om filmatiseringen klurat över hur Peter Jackson skulle lyckas smeta ut handlingen i en liten barnbok till tre rejäla långfilmer. Svaret ligger förstås sedan tidigare fastställt i att peta in saker i filmerna som inte finns med just i boken.

Det var en mäktig filmupplevelse men jag kände ändå mig inte riktigt tillfredsställd när jag gick ifrån biografen, brytningen var inte lika bra gjort som efter första filmen så det kändes verkligen oavslutat när man gick därifrån. Så de här filmen måste jag som väldigt många andra tvåor i planerade trilogier konstatera inte riktigt bär sig som egen film. Tvåor känns oftast som en övergångsfilm och denna var inget undantag.

Återigen tyckte jag att Peter Jackson inte heller riktigt utnyttjar 3D så bra som han skulle kunna, när sällskapet flyr i tunnorna så verkade det till exempel lovande att man fick följa färden från en tunna men ett ögonblick senare så klipptes vi ut till en distansvy. Annars var det ju mest insekter och avhuggna orchhuvuden som flög ut i publiken.

Sedan kanske det bara är jag... Men problemet med att göra filmer i fel ordning blir ju att man inte kan hindra skådespelare från att åldras och Orlando Bloom var väldigt ung när Sagan om Ringen-trilogin spelades in, de flesta män går igenom en kroppslig förändring vid 25-30 år när den pojkaktiga spinkigheten försvinner.. att vara Hollywood-skådis är liksom inget undantag..

Men det var fortfarande en bra film, men mest av allt lämnades mersmak och längtan efter den avslutande delen. Efter den här filmen var jag lite mer osäker på vad som verkligen är med i boken och vad som är tillagt, kanske faktiskt läge att plocka fram boken igen.