I våras så läste jag och Johan att Monty Python's Spamalot skulle sättas upp i Stockholm, redan när den gick i London så diskuterade vi möjligheten att åka dit och gå och se musikalen men det blev aldrig riktigt av. Men Stockholm? Fullt genomförbart. Så vi frågade bland föräldrarna efter folk som ville gå med och mamma och pappa sa ja. Biljetter och resa bokades för att passa in med annat som var på gång. Det här var den första aktivitet vi bokat in så långt i framtiden utan att alls veta hur vår vardag skulle se ut då. Men men, det löste sig med ledigheter från jobb och studier.
För min del, som ändå sett en hel del musikaler genom åren, var det också spännande att gå på en så färsk uppsättning, det var ändå bara en vecka sedan premiären på Oscarsteatern.
Musikalkvällen började med konststycket att försöka mötas upp från tre olika håll på Vapiano på Kungsbron, denna restaurang hade jag valt med hjälp av den fiffiga sidan www.restaurangkartan.se där man kan söka på restauranger som ligger i närheten av platser. Sedan åt jag på Vapiano i somras när vi var i Stuttgart och jag gillade maten. Totalt misslyckande att mötas upp samtidigt, men det löste sig ändå med att vi var ute i tillräckligt god tid och pappa som kom sist valde en sallad och salladskön är den snabbaste.
Så efter att ha proppat oss fulla med rejält mättande italiensk mat (med efterrätt) så lullade vi nerför gatan till Oscarsteatern. I entrén möttes vi av en överentusiastisk ung tjej som sålde program, något som är ett måste att ha! Mamma köpte ett till mig och ett till henne. Jag rekommenderar programmet, inte bara som minne av kvällen utan för att det är festligt utformat i sann Monty Python-anda.
I foajén såldes det även en hel del prylar, även om "Always look on the bright side of life"-paraplyet såg lockande ut så avstod jag onödiga souvenirinköp". Istället så gick vi upp till våra platser på höger balkong. Där uppe väntade kvällens största överraskning! Det var kö in till herrarnas toalett så de stod till och med utanför. Men när jag gick in på damernas var det totalt öde, lampan var inte ens tänd! Så antingen har Stockholmskarlarna en massa extra fuffens för sig inne på toaletten eller så lockar Spamalot främst en manlig publik..
Innan föreställningen började passade vi på att beställa fika till pausen, de hade en "Lady of the lake"-meny bestående av kaffe/te och glass som vi beställde av. Det här rekommenderar jag att göra om man vill ha något att dricka/tugga på i pausen, det blir snabbt kö till serveringen så mycket smidigt att bara kunna glida fram till bord 18 där te och kaffe ännu var varmt och glassen kall.
Inne i salongen spelades musik från olika Monty Python-produktioner under tiden som folk fann sig tillrätta. Vi hade som sagt vad haft ganska god framförhållning med vårt biljettköp och därför satt vi på andra raden på balkongen precis i mitten. Jag som köpt biljetterna och styrt upp hela kvällen fattade det ytterst icke-egoistiska beslutet att den absoluta mittplatsen var min! Bästa plats jag någonsin haft när jag varit på teater eller musikal, men så kostade visserligen biljetten därefter. Men jag rekommenderar att satsa på en bra sittplats, man får ut så mycket mer av föreställningen då.
Så drog det igång! Första akten tog fart! Till stor del följde den filmen ganska så troget - även om en del scener fick ta större eller mindre plats jämfört med filmversionen. Henrik Dorsin var klockren som kung Arthur och även om han höll på att komma av sig lite på ett ställe i dialogen så fann han sig snabbt igen. I andra akten fastnade han i ett äkta skrattanfall i mötet med Riddarna av NI! Men det kändes så naturligt så det gjorde ingenting.
Min personliga favorit på scen var annars Johan Glans som den fege "Sir Robin den modige", men alla skådespelare gjorde väldigt bra ifrån sig.
Balansgången mellan engelska och svenska var lyckad, vissa saker går ju bara inte att översätta helt om man vill att Monty Python-fansen ska acceptera musikalen. Detta blir försås uppenbart när Gud gör sin entré och Guds röst är ingen annan än John Cleese som "of course I speak english!". Men kung Arthur hade ju förstås en parlör med sig så han hanterade flerspråkigheten galant. I mötet med de franska riddarna så blir det ytterligare en språkdimension som så uppenbart visade att svenskar överlag inte förstår franska.. Då den dialogen var tvåspråkig, först på franska (här skrattade kanske fem personer i publiken - undertecknad inkluderad) och sedan på svenska (här skrattade resten...).
I andra akten började musikalen stå på egna fristående ben, med helt ny överraskande handling för alla oss som sett filmen. Man började parodiera på sig själva, intressanta sexuella läggningar avslöjades, Damen i sjön klagade på att hennes roll blivit för liten och till råga på allt så blev publiken en del av handlingen!
Överlag så måste jag säga att se Spamalot var som att gå på ett otroligt välregisserat, mycket påkostat studentspex! Det var mycket sång och skratt, män dåligt utklädda till kvinnor, synliga scenbyten, skådespelare med multipla rollkaraktärer, gräl mellan skådespelare och orkester och oväntade tvister i handlingen. Ibland fick man bita sig i tungan för att inte börja ropa omstart.
Det var utan tvekan väl spenderade pengar och en mycket lyckad afton. Jag rekommenderar alla att gå och se Spamalot, oavsett om ni är Monty Python-fans eller ej. Framför allt studentspexare borde gå dit i rent studiebesöksyfte och lära sig hur man gör snabba och effektiva scenbyten.
Tack för en underbart trevlig och rolig föreställning!
Hämtez la vache!
