måndag 13 januari 2014

Stephen King - Under kupolen

Ojoj, det var faktiskt rätt så många år sedan jag senast läste en Stephen King-bok och vad gör jag då? Ger mig i kast med denna rejäla tegelstensroman på 1180 sidor.. Bakgrunden var förstås väldigt enkel, vi började se TV-serien och så köpte Johan boken åt mig när han återigen missat att ge mig presenter..

Men den har tagit sin lilla tid att läsa, dels för att det är en hysteriskt tung bok att ha på bröstet när man ligger i sängen, dels för att den är omöjlig att ha med sig när man reser bort för där försvann genast flera kilon av den tillåtna bagagevikten. Men så efter hemkomsten från julresen så började jag läsa i ett högre tempo då jag satt fast med min evighetsförkylning. Nu kom nästa problem in, att faktiskt kunna lägga ifrån sig boken för pauser för man kan inte direkt sträckläsa en så tjock bok - hur gärna man en vill!

Stephen King har onekligen skrivit en väldigt ambitiös bok, på gränsen till för ambitiös. För det är inte direkt ett fåtal personer och deras tankar och handlingar vi får följa när det osannolika inträffar - att ett samhälle blir helt instängt av en osynlig barriär som avskärmar den från resen av världen.

Boken är uppdelad i åtskilliga mindre avsnitt som sedan i sig har underkapitel och genom dessa alla underkapitel av varierande längd så flyttas vi runt bland de olika invånarna och får därmed går tiden i boken egentligen väldigt långsamt. Det var lite svårt att hålla koll men här och var så påminns vi på nytt om att det inte gått mer än några dagar sedan kupolen dök upp.

Stephen King går verkligen på djupet i mänsklighetens värsta sidor, hur vi egentligen beter oss när vi ställs inför en så pass extrem situation som att finna oss isolerade från omvärlden. Dock så är det en sak jag även efter den här boken fortsätter ha svårt med när det gäller Stephen Kings böcker, han är verkligen en otrolig berättare, han har en otrolig förmåga att bygga upp spänning och använda sin miljö på ett bra sätt. Men han är inte lika stark avslutare.. Problemet ligger nog i att hans berättelser är så pass osannolika att sluten omöjligt kan mäta sig med vägen dit. Så även denna gång kände jag mig lite snopen när jag läste de sista sidorna. Fast hur han skulle kunnat gjort det annorlunda? Det har jag inte den blekaste aning om!

För den som tror att se TV-serien ger en tillräckligt bra insyn i Stephen Kings underliga psyke så måste jag tyvärr göra er besvikna, boken och TV-serien står väldigt långt ifrån varandra, handlingarna sticker iväg åt helt olika håll. Det är att läsa en rejäl tegelsten som gäller..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar