Chalmersspexet avslutade som de allra flesta åren med en Norrlandsturné där även vi som befinner oss långt, långt borta från Göteborg kan se föreställningen - nästan ett år efter premiären..
I år var det Bellman som fått äran att porträtteras av spexarna.
Vi anlände i god tid till Aula Aurora och jag hade hunnit läsa igenom programmet ordentligt innan föreställningen skulle börja, nyfiken som jag är så vill jag alltid veta lite om vilken musik som ska vara med och så ju (däremot läser jag inga låttexter i förväg).
Tyvärr tycker jag att Chalmersspexet tappat lite de senaste åren, det är fortfarande god underhållning men inte riktigt lika klockren som det varit tidigare. Inledningen på årets spex var lite småseg vilket även publiken kände av. Alla sångnummer gick inte ens till omstart (fast det var till viss del faktiskt pianörens fel, han var väldigt seg att slå på notbelysningen och signalera omstarter trots att publiken uppenbarligen ville ha en) vilket aldrig är ett bra betyg för ett spex.
I alla fall så utspelade sig spexet 1792 där Bellman aspirerar på att bli ny hovpoet hos kung Gustaf III som olyckligtvis istället hinner bli mördad på operan och vi får nu veta hur de egentliga förvecklingarna kring mordet utspelade sig. I sann spex-anda så var det förstås otroligt rörigt inför sista akten när allting magiskt löste sig och Bellman fick jobbet som hovpoet!
Årets bästa spexlåt var i mitt tycke dryckesvisan Beska Tårar baserat på underbara Bom-sicka-bom. Minst inspirerande var att göra en kärlekssång baserat på melodin Det börjar verka kärlek, banne mej.. Det var faktiskt bara för uppenbart..
Men som helhet var det en väldigt trevlig kväll även om Aula Aurora var svinkall (kanske inte så konstigt då få delar av D-huset används överhuvudtaget och det är allmänt en rätt så kylslagen byggnad där inte så mycket folk springer just nu) och det tog mig flera timmar efter vi kom hem innan jag var uppvärmd igen.
Hur som så ser jag fortsatt fram emot fler turnéer med Chalmersspexet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar