Jag måste erkänna att jag nog hakade på serien lite senare än de flesta, men efter att ha sett reprisen av första säsongen var jag fast. Bra skådespelare i historiska draman är alltid en vinnande kombination. Ikväll var det sista avsnittet och jag som så många andra hoppas nu förstås att det avslutande julavsnittet ska knyta ihop säcken ordentligt.
Först ikväll slog det mig dock att en av anledningarna till att jag dras till serien kan förstås vara den genomgående bihandlingen med systerbråket. Jag sympatiserar föga förvånande med Edith, den yngre systern som fått ta emot sin beskärda del av sorger genom seriens gång och ytterst sällan får något stöd från sin äldre syster. Jag kan till och med förstå henne i att sträcka ut en fredens hand. Hennes var dock något mer villkorslös än vad jag själv skulle ha gjort. Jag hoppas verkligen att det allra sista avsnittet på annandag jul kommer bjuda på glädje och ett lyckligt slut för Edith. Stackars bortglömda mellanbarn behöver lyckliga slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar