Okej, jag har länge haft en rätt så gedigen läshög på nattduksbordet men i vintras började jag på allvar läsa mig igenom den och trots att mina tidningsprenumerationer trillar in regelbundet så har jag faktiskt fått börja söka mig utanför sovrummet i jakt på mera läsmaterial.
Den här boken började jag bläddra i så smått i höstas när jag ännu jobbade borta på Aurorum och det fanns som jag nämnt tidigare en hög med böcker att ta av (och som jag sedan ordentligt la tillbaka böckerna i efter att jag läst klart). Dock blev det inte så mycket mera läst då men boken verkade intressant så jag tog ändå med den hem.
När jag sedan lurade in Johan i en storstädning av köket i våras så åkte allt som inte hade där att göra vidare till andra rum och så hamnade boken på nattduksbordet. Så när jag läst klart Anne Franks dagbok och undrade vad jag skulle läsa nu så pekade Johan helt sonika på den boken och sagt och gjort - så blev det.
I boken möter vi Danny Wallace och hans stundande 30-årskris, livet har börjat stabilisera sig, han är gift, de har köpt hus, vännerna beger sig iväg på nya äventyr. Dags att bli vuxen helt enkelt. Danny vet inte riktigt hur han ska anpassa sig till sitt nya liv och mitt i alltihopa så skickar hans mamma en låda med saker som kan vara "bra att ha", i själva verket är den full med olika saker från Dannys barndom. Inklusive en adressbok med hans 12 bästa vänner från uppväxten som han sedan många år förlorat kontakten med. Minnen börjar återvända och Danny bestämmer sig för att under svepskälet att han behöver uppdatera adresserna i adressboken så ska han ska han hitta dessa vänner igen.
Efter lite förhandlingar med sin fru om att dels ägna lika mycket tid åt att iordningställa det nya huset som att söka efter gamla vänner och att han ska vara klar innan 30-årsdagen dryga halvåret bort så sätter han fart.
Han tar sig an varje vän med en unik infallsvinkel och upptäcker snart att han har vänner både närmare än han trodde och bra mycket längre bort. Det blir resor till flera världsdelar i slutändan "för visst är en vän värd en flygresa". På vägen möter han både glädje och sorg. En av hans nuvarande vänner frågar förstås varför Danny insisterar på att möta alla personligen, vad är det för fel på Facebook? Svaret är självklart, så självklart att jag visste det själv. För vad händer egentligen när vi lägger till en bekant från det förflutna på Facebook? Jo, man kanske chattar lite omedelbart eller skickar ett mail i vilket det raskt avhandlas i kortast möjliga drag vad som har hänt sedan sist man sågs, partner, barn, jobb, etc. Men blir det verkligen en person man aktivt kommunicerar med framöver utöver några likes här och var och en kort kommentar om en bild som lagts upp?
Nej, det blir ingen återupplivad vänskap av att bara söka upp en vän på Facebook.
Jag tänker inte berätta hur det gick för Danny, om han hittade alla sina 12 vänner. Men det är en rolig och tänkvärd bok. Hur tar man egentligen bäst kontakt med någon man inte sett sedan man var barn? Vad har man gemensamt? Vad kan man få ut av det framöver? Och är det någonsin för sent att återvända till gamla vänner?
Eftersom det är en bok jag plockat på mig i en "ta-för-dig"-hylla så planerar jag att låta boken vandra vidare så är det någon som är intresserad så bara hojta till. Jag rekommenderar helt klart att läsa den här boken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar