Som tidigare nämnt så är jag väldigt mycket bättre på att införskaffa böcker än att faktiskt läsa dem. Så ibland kan det ta ett tag innan jag kommer så långt som att läsa en bok jag har hemma. Sedan måste humöret stämma också, så sent som igår ställde jag tillbaka en bok i bokhyllan då jag kände att den inte fungerade med min hjärna just nu.
Istället plockade jag fram Anne-Christine Liinankis bok Storsien. Anne-Christine är tidigare kurskamrat till mig från skrivarkurserna och allt eftersom jag har upptäckt att mina gamla kursare gett ut böcker så har jag försökt att införskaffa dem - och samtidigt trycka tillbaka avundsjukan att jag själv ännu inte fått ut några av mina verk.. Turligt nog går det alldeles utmärkt att glädjas med andra samtidigt som man är avundsjuk! Tacka vet jag den komplexa mänskliga naturen!
I Storsien får vi följa en familjs bitvis riktigt brutala historia över fyra generationer. Till en början fick jag bläddra lite fram och tillbaka i boken. Tiden går fort och det är många återblickar så jag tappade tråden emellanåt. Anne-Christines sätt att skriva påminner mig dock om en berättarstil jag träffat på hos fler norrbottniska författare så jag börjar misstänka att det är ett sätt att uttrycka sig på som inte är helt ovanligt här uppe i norr.
Men för egen del så var det just det snabba tidsförloppet framåt och hoppen till nästa generation som lämnade lite tomrum hos mig. Jag hade gärna sett en större fördjupning hos karaktärerna och deras livsöden.
Inslagen av lokala ord som jag inte alltid förstod berör mig mindre när jag läser, jag behöver inte förstå varenda liten sak för att kunna ta med mig helhetsupplevelsen ur en bok. Hade jag haft det behovet så skulle jag aldrig läsa böcker på andra språk..
På baksidan beskrivs boken som ett tidspussel och det är onekligen väldigt passande, för snarare än en ordentligt sammanhängande berättelse så är det genom små pusselbitar som hör ihop vi får följa med genom åren och generationerna.
Även om jag gärna att sett lite mer utsvängningar i de olika berättelserna så tyckte jag ändå det var en trevlig och läsvärd bok. Mycket som hänt i lilla Storsien.
Bra jobbat Anne-Christine!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar