Berättelsen om Pi

Ännu en perfekt inprickad biodag där det verkade som om hela Luleå bestämt sig för att gå på bio samtidigt. Som pricken över i så var den ena biomaten trasig så kön ringlade lång både till den enda fungerande biomaten samt de tre bio/kioskkassorna. Dock så låg vår bokning kvar i systemet fastän vi inte lyckades få ut våra biljetter förrän 15 minuter innan filmen skulle börja.

För en av våra julklappar var just biopengar från svärmor så vad passar bättre att göra än att faktiskt använda dem på bio?

Kvällens film var Berättelsen om Pi som är baserad på en tydligen väldigt känd bok som jag aldrig har läst eller egentligen hade hört talas om innan trailern för den här filmen började rulla. 

Filmen hade knappt kommit igång med olika scener och närbilder av olika exotiska djur zoomades in i 3D och jag insåg snart att det här vankar obehag. Naturligtvis borde jag insett detta redan i förväg då jag visste att filmen handlade om sonen till en zoo-ägare men det var först då det till fullo gick upp för mig - snart kommer det dyka upp en orm i 3D! Något jag såg fram emot ungefär lika mycket som när jag såg min första film på Cosmonova som handlade om djuren i djungeln..

Nåväl, jag hann mentalt ställa in mig och förbereda mig för det innan den dök upp i alla fall och kunde därmed avvärja risken för mardrömmar. Det här är en fråga om tankekraft, jag styr ofta mina drömmar genom att välja vad jag tänker på innan jag ska sova, ofta tar jag någon av mina berättelser jag har i huvudet och "jobbar" med den innan jag somnar (den här metoden är perfekt för bearbetande av historier men usel så till vida att jag inte får något nedskrivet..). Vikten av att göra det kommer just av en horribel återkommande mardröm jag hade som liten där jag befann mig i en slags ormfabrik och ormar roterade på band (likt löpband) och jag låg på dessa band och därmed inte kunde komma undan ormarna. Så jag började träna min hjärna i att koppla in "rätt" tankar innan jag somnar. Viktigast av allt är helt enkelt att aldrig ha en orm på hjärnan minuterna innan sömn infaller.

Okej, det var en liten parentes.

Filmen var annars uppbyggd på mitt favoritsätt, den återberättas bit för bit senare i livet av huvudpersonen Pi. Så man vet på en gång att han kommer överleva men man vet inte riktigt hur vägen dit har gått till. Pi har i alla fall blivit uppsökt av en författare med skrivkramp som desperat behöver en ny historia och får tipset om Pi. Det är för den författaren som Pi nu berättar om hur det gick till när hans familj skulle resa från Indien till Kanada med en del av sina djur på en fraktbåt.

När skeppet förliser så hamnar Pi så ensam ute på öppet hav i en livbåt - tillsammans med en bengalisk tiger vid namn Richard Parker. Vi får sedan följa med hur Pi hanterar sitt öde tills dess att han slutligen når land.

Jag tänker inte berätta för mycket om vad som händer till havs för det behöver ni själva uppleva när ni ser filmen. Men upplägget är en härlig kombination av humor och drama. I livbåten finns till exempel bland nödutrustningen en slags handbok för nödsitationer som blir helt absurd att tillämpa när ens sällskap vid skeppsbrottet är en utsvulten bengalisk tiger..

Sedan så är det jag som då är hopplös i filmsammanhang och lägger märke till de mest idiotiska sakerna. Jag retar mig fortfarande på den uppenbara namedroppingen av att Luke Perry är listad som typ femte namn i Femte elementet trots att han bara är med i inledningsscenen. Berättelsen om Pi slår detta med en helt egen absurd listning av skådespelare. Som typ fjärde-femte namn dyker Gérard Depardieu upp (i sig visserligen en briljant skådespelare) men han är ju bara med i två korta scener i hela filmen!! Kom igen?!?!?