Bästa båoti för kropp och själ

Vi la maximalt antal röster på "Bara bada bastu". Det var till och med så att vi inte lyckades lägga fler eftersom det av någon anledning inte gick att telefonrösta från mitt mobilabonnemang. Men vi hade skapat egna Melodifestival-konton i appen till barnen och Johan ringde in.

Egentligen har vare sig jag eller Johan följt Melodifestivalen på många år, inte sedan grabben hemma från mitt område deltog. Vi har dykt in lite då och då kring Eurovision men det har trots allt varit en cirkus som tar upp många helger. Men nu är vi föräldrar och barnen vill se för det gör deras kompisar. Så sex lördagar i rad har vi bänkat oss framför TV:n för att följa spektaklet. Deltävling fyra, även kallat "Dödens grupp", det var då det hände något på riktigt. Det var också då vi i Vimmerby hade hemmahopp genom AmenA men herregud vilket startfält. Vi fick se en schlagerkung falla bort och historia skrivas när tre härliga grabbar från Österbotten dök upp på scen. Finalen kom sedan att stå mellan samma två bidrag som tog sig direkt till final och där Måns Zelmerlöw efter en gastkramande poängräkning inte fick tillräckligt med röster från svenska folket. Och bastubröderna var ett faktum.

Jag älskar KAJs bidrag! VI älskar KAJs bidrag. Vi såg deras framträdande fyra gånger till frukost bara idag. Om KAJ är förvånade över att de vann så är vi det med, vi har sett häftiga bidrag som blivit kultklassiker ratas när det gällt Eurovision men i år vågade svenska folket löpa linan ut och varför just nu? Varför är det så himla viktigt med en bastusång?

För egen del symboliserar bastun gemenskap och den väcker minnen till en annan tid. När 19-åriga jag flyttade 90 mil bort för att börja plugga, där jag inte kände någon alls. Där jag tillsammans med mina studiekamrater på Teknisk Fysik försökte navigera mig igenom vuxenlivet. Centralt i vår nya tillvaro blev just bastun. Varje tisdag började förfesten i bastun. Någon av oss som bodde så vi kunde boka bastu fixade och sedan slöt 10-15 ur klassen upp varje gång. Våra bastutisdagar blev ett eget fenomen och snart ville gärna kompisar från andra klasser också vara med ibland. Vi välkomnade alla. Några saker var sig lika varje gång. A som alltid började med att spola kallvatten i handfatet för att kyla sin öl (han bodde i korridor med gemensamt kök och vågade därför inte ha ölen i kylskåpet). Hur den enda finnen i klassen alltid var färdigbastad först. Men hon fixade i alla fall så att pizzerian bredvid gick med på att slå på ugnen igen precis innan stängning för att fixa 14 pizzor till hungriga bastande fysiker. I bastun byggde vi relationer och planerade aktiviteter. Vi hade en otrolig sammanhållning det där första året och jag tror mycket av det var knutet till just bastun. Det var vår stund när vi kopplade av.

Världen, Europa och Sverige är mörkt just nu. Vi har krig, våld och ökande psykisk ohälsa. Många känner en äkta oro inför framtiden. Vi behöver känna glädje. Vi behöver saker som får oss att må bra.

Jag håller inte helt med Måns Zelmerlöw och John Lundvik när de pratar om att Eurovision och Melodifestivalen har förändrats. Det har ALLTID varit mer än att bara framför en bra låt. Det har ALLTID handlat om scennärvaro och bjuda på en show. Det här blir inte ens första gången Sverige skickar ett bidrag som sticker ut hakan (vem har glömt Roger Pontares indiandans 2000?) men det var alldeles för länge sedan nu. Alla vet att Sverige är ett bra musikland, vi har alltid haft en hög standard och en god export av musiker. Mycket tack vara de kommunala musikskolorna (något vi tyvärr håller på att arma ur nu genom olika nedskärningar). Men vi har också sällat oss till skaran av tillrättalagd och korrekt musik. På gränsen till tråkig.

Självklart ska ni ställa upp igen Måns och John! Ni gör bra musik. Men just nu, just idag, behöver Sverige och Europa få skratta, tralla och sjunga med. Just nu behöver vi bara bada bastu!