P C Jersild - Babels hus

Helt logiskt i en bokhylla så återfinns böcker av samma författare bredvid varandra så nu råkade det bli som så att jag faktiskt bara tog boken innan De ondas kloster och så kom det sig att jag läste Babels hus.

En uppenbart begagnad bok som jag har ingen aning om var jag fått ifrån, kan vara ärvd eller förstås inköpt på någon loppis någon gång. Jag har fler gånger än vad som är lämpligt shoppat loss som en galning i andrahandsbokhandlar..

Babels hus utspelar sig på sena 70-talet på storsjukhuset Enskede Sjukhus. Där hamnar 76-årige Primus Svensson som patient efter en hjärtinfarkt och förutom att vi får följa hans öde genom hela boken så är det också den personal som han möter som boken handlar om.

Jersild gör djupdykningar både i karaktärernas yrkesliv men också i deras privatliv men framför allt så är det här också en berättelse om när man specialiserat vården så pass mycket så att det slutar handla om människorna som både arbetar och vårdas.

Det är en väldigt bra och välskriven roman, dock måste jag ändå säga att det någonstans känns som att för många personer presenteras och får påbörja sin historia. På flera håll känner jag att det saknas en fortsättning på en karaktär, den introduceras på ett sådant vis att man får intrycket av att det här kommer man få veta mer om senare. Men det kom inget mera, den karaktären var bara med i det kapitlet och sedan tog det slut.

Men det är fortfarande en roman av P C Jersild och självklart värd att läsa!

P C Jersild - De ondas kloster

Jag fortsätter min läsning ur bokhyllan, valet föll den här gången på P C Jersilds De ondas kloster. Måste erkänna att jag har inte riktigt någon struktur på läsvalen, mina böcker står dessutom i dubbla rader och när jag inte orkar plocka fram mitt register så väljer jag helt sonika från ytterraden.

Den här boken har en tudelad handling, först hamnar vi i 1200-talet när Stockhol

m i egenskap av att vara "Mälarens lås" egentligen var ett obetydligt fiskeläge och en tillfällig marknadsplats. Många ynglingar sökte sig ändå dit i hopp om att få mönstra på ett skepp som skulle ner mot Europa.

Tre främmande, allvarliga och tysta män dyker upp och efter att de mirakulöst överlevt en vådlig båtfärd blir de betraktade som heliga. När de så börjar bygga sitt nya hem med kloster på Skeppsholmen så skänker ortsbefolkningen både mat och byggmaterial i tron att det kommer skänka välgång i det egna livet. Snart upptar männen ytterligare två karlar i sin gemenskap och de tar sig även an unga pojkar som av olika skäl hamnat utanför samhället.

Mycket mer än så får vi inte veta under berättelsen i dåtid.

När berättelsen fortsätter befinner vi oss mer än 800 år senare i det moderna Stockholm där Skeppsholmskyrkan har brunnit ner till grunden och nu blir platsen för en arkeologisk utgrävning. En liten firma på randen av konkurs får uppdraget och bit för bit så avslöjas den verkliga historien vad som egentligen hände med männen och pojkarna.

Jag gillar berättelser med tidshopp, ändå tyckte jag inte riktigt att den andra delen av boken som utspelade sig i nutid riktigt höll samma klass som början. De historiska avsnitten kändes mer levande helt enkelt. Men det är fortfarande en läsvärd bok.

H. G. Wells - Världarnas krig

Vissa biobesök glömmer man aldrig bort, det är oftast inte för att filmen stack ut utan mer beroende på någon händelse runt omkring. Så var det den sommardagen jag såg Världarnas krig. Det var den eftermiddagen det inte bara drog in ett åskoväder över Luleå utan också när sagda åskoväder orsakade ett strömavbrott - ungefär halvvägs genom filmen! För er som sett filmatiseringen från 2005 så förstår ni precis det ironiska med åska och strömavbrott mitt i just den filmen.

Dock hade jag som så många andra inte läst boken. Boken som självklart fick en nyutgåva i samband med filmen - alla vill ju tjäna extra pengar vilket förstås inkluderar bokförlag som såg sin chans att ge ut en klassiker på nytt. Jag var en av alla människorna som köpte nyutgåvan men som så många andra böcker hamnade den i min bokhylla. Men nu håller jag som sagt på med att läsa mig igenom mina bokinköp genom åren otroligt ostrukturerat och kaosartat.

I alla fall så var det just Världarnas krig som jag plockade fram nyligen. Först blev jag lite förvirrad av det samhälle som beskrevs så jag dubbelkollade utgivningsåret och insåg exakt hur gammal boken faktiskt är, utgiven första gången 1898. Men rent handlingsmässigt så har det förstås egentligen bara inverkan på de valda transportmedlen som människorna använder, det mänskliga beteendet som beskrivs påminner väldigt mycket om det som förekommer vid katastrofer än idag.

Det som fascinerade mig mest är faktiskt hur mycket av boken som faktiskt användes av boken. Boken utspelar sig visserligen i England och marsinvånarna anländer till jorden på ett annorlunda vis men grundtanken är densamma - inklusive upplösningen!

Nu har jag visserligen läst en svensk översättning så man kan misstänka viss bearbetning av språket men boken kändes trivsam och lättläst trots sitt mörka innehåll. Tvisten i den får mig att tänka till med, på andra Science Fiction-böcker och filmer som avhandlat invasioner av jorden. Det som H. G. Wells tar fasta på, det är så pass logiskt att fler borde tagit upp det i sina verk.

Jag uppskattade i alla fall boken, det är roligt att läsa äldre litteratur!

X-Men: Days of future past

Såå, varit lite dåligt med biobesök för oss i år. Delvis kan det förklaras med att vi inte tyckt det varit speciellt många intressanta filmer som gått upp på bio men också att vi faktiskt varit dåliga på att ta oss iväg på kvällsaktiviteter. I torsdags öppnade dock upp för en perfekt biodag i och med att Johan hade ledigt fredag. Tydligen tänkte vi exakt samma sak förra året för då var vi också på bio 5 juni.

Snäll som jag är så lät jag Johan få sin vilja igenom så det blev den nya X-Men-filmen. Nu har jag visserligen redan gått med på att se en hel drös av X-Men-filmerna och hade jag inte tyckt att de varit värda min tid så hade jag förstås sagt stopp för länge sedan. Så jag skyller inte helt på Johan.. tycker bara det är synd att vi missat att komma iväg på annan film i vinter som jag gärna hade velat se.

I alla fall så så är den här filmen en klassisk tidsloop, framtiden har blivit mörk och svår och för att rätta till det så ska ett fel åtgärdas i det förflutna. Populärt knep i den här genren då man samtidigt öppnar upp för en reboot och kan göra massa mera film! Men Johan som är mer påläst än jag upplyste mig förstås om att handlingen i filmen faktiskt baseras på existerande seriealbum så det var inte så mycket nytänk bakom det.

Självklart är det just Wolverine som måste göra tidsresan då han är den enda som skulle kunna överleva resan. Då vi alla vet att Wolverine inte åldras så ser han ju förstås likadan ut åter på 70-talet fast de andra mutanterna istället spelas av yngre förmågor. Väl tillbaka i tiden så måste han ta hjälp av både professorn och Magneto i en tid då de står långt ifrån varandra för att gemensamt stoppa Mystique från att orsaka den förödande tidslinjen som de i nuläget befinner sig i.

Nåväl, min behållning av filmen som inte är inbitet fan av X-Men är ändå att det var en bra actionfilm med en hel del specialeffekter. Vi såg dessutom filmen i 3D då den 3D-fria visningen gick för sent på kvällen. Hur mycket själva 3D-effekterna tillförde filmen vet jag inte riktigt, kan inte påstå att det kändes som om det gjorde massiv skillnad för upplevelsen.

Något som verkligen fascinerar mig dock är att dagens biobesökare inte har lärt sig än att filmmakarna gillar att slänga in lite bonusmaterial efter eftertexterna! Så fort eftertexterna börjar rulla så reser sig folk och går och kvar sitter vi inbitna filmfantaster (den här gången förutom Johan och jag också två killar som om jag ska göra den ytliga bedömningen uppfyllde absolut vartenda kriterium för att vara supernördar..) och väntar på den där extra minuten av filmmaterial som givetvis inte tillför handlingen något (filmen är ju slut..) men som ibland är en ledtråd inför en kommande uppföljare eller bara i allmänhet något roligt.

Så sitt kvar! Det finns extramaterial efter eftertexterna!

Anne-Christine Liinanki - Storsien: 100 år i en norrbottnisk by

Som tidigare nämnt så är jag väldigt mycket bättre på att införskaffa böcker än att faktiskt läsa dem. Så ibland kan det ta ett tag innan jag kommer så långt som att läsa en bok jag har hemma. Sedan måste humöret stämma också, så sent som igår ställde jag tillbaka en bok i bokhyllan då jag kände att den inte fungerade med min hjärna just nu.

Istället plockade jag fram Anne-Christine Liinankis bok Storsien. Anne-Christine är tidigare kurskamrat till mig från skrivarkurserna och allt eftersom jag har upptäckt att mina gamla kursare gett ut böcker så har jag försökt att införskaffa dem - och samtidigt trycka tillbaka avundsjukan att jag själv ännu inte fått ut några av mina verk.. Turligt nog går det alldeles utmärkt att glädjas med andra samtidigt som man är avundsjuk! Tacka vet jag den komplexa mänskliga naturen!

I Storsien får vi följa en familjs bitvis riktigt brutala historia över fyra generationer. Till en början fick jag bläddra lite fram och tillbaka i boken. Tiden går fort och det är många återblickar så jag tappade tråden emellanåt. Anne-Christines sätt att skriva påminner mig dock om en berättarstil jag träffat på hos fler norrbottniska författare så jag börjar misstänka att det är ett sätt att uttrycka sig på som inte är helt ovanligt här uppe i norr.

Men för egen del så var det just det snabba tidsförloppet framåt och hoppen till nästa generation som lämnade lite tomrum hos mig. Jag hade gärna sett en större fördjupning hos karaktärerna och deras livsöden.

Inslagen av lokala ord som jag inte alltid förstod berör mig mindre när jag läser, jag behöver inte förstå varenda liten sak för att kunna ta med mig helhetsupplevelsen ur en bok. Hade jag haft det behovet så skulle jag aldrig läsa böcker på andra språk..

På baksidan beskrivs boken som ett tidspussel och det är onekligen väldigt passande, för snarare än en ordentligt sammanhängande berättelse så är det genom små pusselbitar som hör ihop vi får följa med genom åren och generationerna.

Även om jag gärna att sett lite mer utsvängningar i de olika berättelserna så tyckte jag ändå det var en trevlig och läsvärd bok. Mycket som hänt i lilla Storsien.

Bra jobbat Anne-Christine!

Danny Wallace - Mannen som ville bli vuxen

Okej, jag har länge haft en rätt så gedigen läshög på nattduksbordet men i vintras började jag på allvar läsa mig igenom den och trots att mina tidningsprenumerationer trillar in regelbundet så har jag faktiskt fått börja söka mig utanför sovrummet i jakt på mera läsmaterial.

Den här boken började jag bläddra i så smått i höstas när jag ännu jobbade borta på Aurorum och det fanns som jag nämnt tidigare en hög med böcker att ta av (och som jag sedan ordentligt la tillbaka böckerna i efter att jag läst klart). Dock blev det inte så mycket mera läst då men boken verkade intressant så jag tog ändå med den hem.

När jag sedan lurade in Johan i en storstädning av köket i våras så åkte allt som inte hade där att göra vidare till andra rum och så hamnade boken på nattduksbordet. Så när jag läst klart Anne Franks dagbok och undrade vad jag skulle läsa nu så pekade Johan helt sonika på den boken och sagt och gjort - så blev det.

I boken möter vi Danny Wallace och hans stundande 30-årskris, livet har börjat stabilisera sig, han är gift, de har köpt hus, vännerna beger sig iväg på nya äventyr. Dags att bli vuxen helt enkelt. Danny vet inte riktigt hur han ska anpassa sig till sitt nya liv och mitt i alltihopa så skickar hans mamma en låda med saker som kan vara "bra att ha", i själva verket är den full med olika saker från Dannys barndom. Inklusive en adressbok med hans 12 bästa vänner från uppväxten som han sedan många år förlorat kontakten med. Minnen börjar återvända och Danny bestämmer sig för att under svepskälet att han behöver uppdatera adresserna i adressboken så ska han ska han hitta dessa vänner igen.

Efter lite förhandlingar med sin fru om att dels ägna lika mycket tid åt att iordningställa det nya huset som att söka efter gamla vänner och att han ska vara klar innan 30-årsdagen dryga halvåret bort så sätter han fart.

Han tar sig an varje vän med en unik infallsvinkel och upptäcker snart att han har vänner både närmare än han trodde och bra mycket längre bort. Det blir resor till flera världsdelar i slutändan "för visst är en vän värd en flygresa". På vägen möter han både glädje och sorg. En av hans nuvarande vänner frågar förstås varför Danny insisterar på att möta alla personligen, vad är det för fel på Facebook? Svaret är självklart, så självklart att jag visste det själv. För vad händer egentligen när vi lägger till en bekant från det förflutna på Facebook? Jo, man kanske chattar lite omedelbart eller skickar ett mail i vilket det raskt avhandlas i kortast möjliga drag vad som har hänt sedan sist man sågs, partner, barn, jobb, etc. Men blir det verkligen en person man aktivt kommunicerar med framöver utöver några likes här och var och en kort kommentar om en bild som lagts upp?

Nej, det blir ingen återupplivad vänskap av att bara söka upp en vän på Facebook.

Jag tänker inte berätta hur det gick för Danny, om han hittade alla sina 12 vänner. Men det är en rolig och tänkvärd bok. Hur tar man egentligen bäst kontakt med någon man inte sett sedan man var barn? Vad har man gemensamt? Vad kan man få ut av det framöver? Och är det någonsin för sent att återvända till gamla vänner?

Eftersom det är en bok jag plockat på mig i en "ta-för-dig"-hylla så planerar jag att låta boken vandra vidare så är det någon som är intresserad så bara hojta till. Jag rekommenderar helt klart att läsa den här boken!

My Family

Vi har ett TV-paket från comhem, när allt skulle bli digitalt så ordnade vår hyresvärd ett avtal så alla i området får en grupprabatt. Johan och jag bestämde oss efter en första prova-på-månad för att medium 8 favoriter var lagom för oss. Vi kunde plocka ihop de TV-kanalerna vi ville se på och det blev inte ett vansinnigt stort antal kanaler som man ändå aldrig har tid med. Överlag har vi haft de flesta kanaler samma från början. Det var den åttonde kanalen vi bytt ett par gånger då kanal vi haft har försvunnit eller vi velat pröva något annat. Vid senaste bytet så gjorde vi misstaget att pröva BBC Entertainment. Misstag så till vida att vi numera dag för dag har förälskat oss i ännu ett skumt brittiskt program. Brittisk TV och brittisk humor är klart beroendeframkallande.

På den vägen började jag se serien My Family. En helt vanlig komediserie om en helt vanlig familj, med helt vanliga problem som var helt vanligt absurt urkul! Efter att ha upptäckt att alla säsonger inte visades så gick jag min vana trogen ut på nätet för att se vad som fanns att få tag i. Så blev jag ägare till en gigantisk DVD-box som jag hittade till ett överkomligt pris brittiska Amazon.

Den gigantiska lådan..

Så vid det här laget har alltså en TV-kanal jag inte tidigare kände till lett till inköpet av 11 säsonger brittisk komedi samt två bonusskivor med 9 julspecialepisoder. Någonstans utmed vägen måste jag kanske erkänna att det inte var så himla praktiskt att skaffa BBC Entertainment - framför allt inte om man vet att man är svag för brittisk humor..

..som gömde en hel massa skivor..

 Så bit för bit under våren har jag sett igenom mina 11 säsonger med tillhörande julspecialavsnitt. Turligt nog består de flesta brittiska komediserier inte av så hiskeligt många avsnitt.

Men i alla fall, My Family är faktiskt väldigt underhållande om en bitter tandläkare gift med en hemmafru som inte kan laga mat alls och som under seriens gång hinner pröva på en hel del olika yrken. De tre barnen, den äldsta som vägrar flytta hemifrån och bli vuxen och när han slutligen gör det tillämpar massa olika knep för att fortsätta få pengar från föräldrarna. Killtokiga dottern som beger sig iväg till universitet, blir gravid (vägrar tala om vem pappan är förrän han dyker upp många säsonger senare), blir utsparkad från universitet och också prövar på det ena jobbet efter det andra. Intelligente yngste sonen som hinner gå igenom en hel del faser på sin väg mot vuxenlivet. Ett vuxenliv ingen av de riktigt tar sig an till fullo då de fortsätter att belägra föräldrarnas hus säsong efter säsong.

Vid sidan av det så dyker den vimsiga kusinen upp, tandläkarkollegan som bara vill vara vänner, "vännen" till äldste sonen som dyker upp en jul och sedan blir kvar i ett par säsonger. Alltså, en helt normal familj - typ!

Jag gillade i alla fall serien, fast det måste sägas att det inte känns som om den fick ett riktigt avslut. Sista avsnittet var inte direkt något speciellt men det skulle knappast vara den första serie som bara tagit slut.