Sara Lövestam - I havet finns så många stora fiskar

På en hylla i fikarummet på jobbet har det vid en skylt uppstått en slags byteshylla för böcker. De dagar jag jobbat kväll och således har ätit min middag i fikarummet så började jag bläddra lite i de där böckerna och se om det fanns något intressant. Det var så jag fastnade för Sara Lövestams bok I havet finns så många stora fiskar. Jag skulle bara läsa lite grann och se om den var något att bry sig om, sedan blev jag fast.. och otålig! Jag trotsade trötta ögon bara för att hinna läsa ett kapitel till och få veta vad som skulle hända härnäst.

För Lövestam väver listigt in berättelsen och de olika berättarjagen om vartannat, hon presenterar ledtrådar, lurar läsaren att våga sig på en gissning om vems tankar det egentligen är man följer just för stunden för att senare inse att så var det ju inte alls. För bokens innehåll är tydligt, vi vet att 5-årige Malte är ett osett barn, vi vet att någon försöker förgripa sig på honom, men vi vet inte förrän mot slutet av boken vilka som är de hjälpsamma människorna och vilka som är fula gubbar.

Handlingen är uppdelad, i nutid kretsar mycket kring Malte, hans alkoholiserade mamma och våldsamma styvpappa och hur han försöker hantera livet på dagis. Av alla berättarröster så är det egentligen Maltes som jag har svårast för, hans resonemang låter emellanåt lite väl förståndiga och vuxna för en 5-åring. Fast man kan ha överseende med det.

En annan viktig person är Iakttagaren, den där otydliga personen som bor mitt emot dagiset och studerar det och barnen där. Här visar Lövestam prov på svenskans styrka och att ordet hen är fullständigt onödigt i det svenska språket. Genom större delen av boken får vi följa Iakttagarens tankar i nutid och i dåtid utan att kunna få grepp om dess kön. Ena stunden känns det som en man och i nästa stund är det kanske en kvinna. Först mot slutet får vi veta hur det ligger till. Det är listigt presenterat.

Praoeleven Nozat är en annan viktig karaktär som man inte heller riktigt får grepp om förrän på slutet av boken, vad är hans intresse av dagisbarnen egentligen?

Lövestam låter verkligen läsaren leva i ovisshet medan de olika parallella handlingarna nystas upp och de skilda levnadsödena till slut möts.

På måndag lägger jag tillbaka boken i fikarummet så någon annan kan få ta del av denna obehagliga men väldigt välskrivna historia som ändå slutar med stort mod och lämnar läsaren med ett visst hopp för medmänsklighet.

ACCJA Mörkrostat 8 november 2012

Förra torsdagen så var vi på höstkonsert med vokalgruppen ACCJA som trotsade den stundande julen genom att hålla fast vid både sommar och höst med sin konsert Mörkrostat på Lillan i Luleå. Vi kom ganska så precis innan starten men plockade lediga stolar från två bord och skapade oss en egen sittplats mitt emellan.

I programbladet fick vi veta vad de skulle sjunga men inte i vilken ordning, de flesta låtarna var bekanta så det var ändå inte så svårt att hänga med trots att det mesta blev utan presentation. Jag som är lite småpedantisk numrerade allt eftersom.

I första akten fick vi höra:

1. Come together
2. Benen i kors
3. Jag är det fulaste som finns
4. Kristallen den fina
5. Bumblebee
6. My baby just cares for me
7. Baba Yetu
8. Hooked on a feeling

I pausen bjöds det på kaffe, te eller saft med olika små bakverk till. Johan lyckades till och med ladda upp med påfyllning innan föreställning fortsatte.

Andra akten bestod av:

1. Java jive
2. Styrman Karlssons äventyr med porslinspjäsen
3. Dobbin's flowery vale
4. King of the road
5. Nine to five
6. Göta
7. Pippi-potpurri (Här kommer Pippi Långstrump, Mors lilla lathund, Sommarsången, Sjörövar-Fabbe, Lira Lara Loppan).

Johan blev lite småputt när jag kramade hans hand menande under Mors lilla lathund men den är ju bara så himla bra! Och stämmer rätt så bra in på Johan som är så väldigt duktig på att planera hur han ska hinna ha roligt och sen gör man det där tråkiga med tiden som eventuellt blir över. Pojkarnas lidande i Lira Lara Loppan var också helt underbart.

Givetvis gav sig inte publiken utan insisterade på ett extranummer men det kom jag tyvärr inte på vad det var..

ACCJA levererade helt klart en mycket trevlig musikkväll, låtarna framfördes med stor säkerhet och det märktes att de tränat på koreografin och även några små gyckel här och var. Lillan var en perfekt plats för en sådan här konsert, det kändes mycket som en trivsam hemmakväll - fast bättre!

Min absoluta favorit för kvällen blev ändå Styrman Karlssons äventyr med porslinspjäsen men där är jag väldigt partisk, jag verkligen älskade den sången när jag var liten, jag kommer ihåg exakt hur bilderna såg ut i sångboken och hur mina lekisfröknar dummade sig när vi sjöng den. På vägen hem i bilen fortsatte musikupplevelsen när Johan och jag testade våra sångminnen och sjöng den på nytt. Johan sökte även runt efter Luhrarnes gamla arr för jo, den har vi faktiskt spelat och jag älskade det med!

Tack ACCJA för en underbar höstkväll och jag hoppas det blir fler chanser att se och höra er framträda!

Min litterära Bucket list!

Ni vet filmen Bucket List (2007) där sjuka gamla gubbar bestämmer sig för att inte låta sig hindras ifrån att göra det de alltid drömt om. En bucket list är just det, listan över saker man vill ha gjort innan man dör.

Jag har aldrig riktigt satt mig ner och verkligen skrivit en bucket list, visst har jag drömmar och idéer men jag har inte konkretiserat de på en lista.

Däremot har jag en litterär bucket list! Den är egentligen inte överdrivet avancerad men dock ständigt växande. Jag vill nämligen läsa minst en bok skriven av varje Nobelpristagare i Litteratur. Att jag har haft bristande läslust det senaste decenniet har gjort att listan tyvärr stannat upp en del. Jag läster turligt nog en del i skolan men än finns det många böcker kvar att avverka. Men det är min litterära bucket list!

Vid en genomgång av listan har jag kunnat konstatera att jag har att göra. De i fet stil är avverkade författare och de i kursiv stil är författare jag är osäker på om jag har läst eller ej. Det är inte omöjligt att jag har missat fler, det uppdagas nog när jag börjar beta av listan på allvar.

Kom gärna med tips om vilka av deras böcker jag borde välja.

Genom en julklappsdeal med Johan så hoppas jag kunna ha den växande delen av listan under kontroll, en stående julklapp för resten av våra liv är nämligen att jag ska få en bok skriven av det årets Nobelpristagare.

1901) Sully Prudhomme, Frankrike

1902) Theodor Mommsen, Tyskland

1903) Bjørnstjerne Bjørnson, Norge

1904) Frédéric Mistral, Frankrike / José Echegaray y Eizaguirre, Spanien

1905) Henryk Sienkiwicz, Polen

1906) Giosue Carducci, Italien

1907) Rudyard Kipling, Storbritannien

1908) Rudolf Eucken, Tyskland

1909) Selma Lagerlöf, Sverige

1910) Paul Heyse, Tyskland

1911) Maurice Maeterlinck, Belgien

1912) Gerhart Hauptmann, Tyskland

1913) Rabindranath Tagore, Indien

1914) -

1915) Romain Rolland, Frankrike

1916) Verner von Heidenstam, Sverige

1917) Karl Gjellerup, Danmark / Henrik Pontoppidan, Danmark

1918) -

1919) Carl Spitteler, Schweiz

1920) Knut Hamsun, Norge

1921) Anatole France, Frankrike

1922) Jacinto Benavente, Spanien

1923) William Butler Yeats, Irland

1924) Wladyslaw Reymont, Polen

1925) George Bernard Shaw, Storbritannien

1926) Grazia Deledda, Italien

1927) Henri Bergson, Frankrike

1928) Sigrid Undset, Norge

1929) Thomas Mann, Tyskland

1930) Sinclair Lewis, USA

1931) Erik Axel Karlfeldt, Sverige

1932) John Galsworthy, Storbritannien

1933) Ivan Bunin, statslös (Ryssland)

1934) Luigi Pirandello, Italien

1935) -

1936) Eugene O’Neill, USA

1937) Roger Martin du Gard, Frankrike

1938) Pearl Buck, USA

1939) Frans Eemil Sillanpää, Finland

1940) -

1941) -

1942) -

1943) -

1944) Johannes V. Jensen, Danmark

1945) Gabriela Mistral, Chile

1946) Hermann Hesse, Schweiz (Tyskland)

1947) André Gide, Frankrike

1948) Thomas Stearns Eliot, Storbritannien

1949) William Faulkner, USA

1950) Bertrand Russell, Storbritannien

1951) Pär Lagerkvist, Sverige

1952) François Mauriac, Frankrike

1953) Winston Churchill, Storbritannien

1954) Ernest Hemingway, USA

1955) Halldór Kiljan Laxness, Island

1956) Juan Ramón Jiménez, Spanien

1957) Albert Camus, Frankrike

1958) Boris Pasternak, Sovjetunionen

1959) Salvatore Quasimodo, Italien

1960) Saint-John Perse, Frankrike

1961) Ivo Andric, Jugoslavien

1962) John Steinbeck, USA

1963) Giorgos Seferis, Grekland

1964) Jean-Paul Sartre, Frankrike

1965) Michail Sjolochov, Sovjetunionen

1966) Samuel Agnon, Israel / Nelly Sachs, Sverige (Tyskland)

1967) Miguel Angel Asturias, Guatemala

1968) Yasunari Kawabata, Japan

1969) Samuel Beckett, Irland

1970) Alexander Solzjenitsyn, Sovjetunionen

1971) Pablo Neruda, Chile

1972) Heinrich Böll, Tyskland

1973) Patrick White, Australien

1974) Eyvind Johnson, Sverige / Harry Martinson, Sverige

1975) Eugenio Montale, Italien

1976) Saul Bellow, USA

1977) Vicent Aleixandre, Spanien

1978) Isaac Bashevis Singer, USA (polen)

1979) Odysseus Elytis, Grekland

1980) Czeslaw Milosz, USA och Polen

1981) Elias Canetti, Storbritannien (Bulgarien)

1982) Gabriel García Márquez, Colombia

1983) William Golding, Storbritannien

1984) Jaroslav Seifert, Tjeckoslovakien

1985) Claude Simon, Frankrike

1986) Wole Soyinka, Nigeria

1987) Joseph Brodsky, USA (Sovjetunionen)

1988) Naguib Mahfouz, Egyptien

1989) Camilo José Cela, Spanien

1990) Octavio Paz, Mexiko

1991) Nadine Gordimer, Sydafrika

1992) Derek Walcott, St. Lucia

1993) Toni Morrison, USA

1994) Kenzaburo Oe, Japan

1995) Seamus Heaney, Irland

1996) Wislawa Szymborska, Polen

1997) Dario Fo, Italien

1998) José Saramogo, Portugal

1999) Günter Grass, Tyskland

2000) Gao Xingjian, Frankrike (Kina)

2001) V. S. Naipaul, Storbritannien

2002) Imre Kertész, Ungern

2003) J. M. Coetzee, Sydafrika

2004) Elfriede Jelinek, Österrike

2005) Harold Pinter, Storbritannien

2006) Orhan Pamuk, Turkiet

2007) Doris Lessing, Storbritannien

2008) Jean-Marie Gustave Le Clézio, Frankrike

2009) Herta Müller, Tyskland

2010) Mario Vargas Llosa, Peru

2011) Tomas Tranströmer, Sverige

2012) Mo Yan, Kina

Call the Midwife - Barnmorskan i East End

I somras följde jag TV-serien Barnmorskan i East End som SVT visade och jag fastnade omedelbart, det var precis en sådan serie som jag gillar, brittisk, 50-tal, djupa människoöden, drama med inslag av humor - helt enkelt bara rätt.

Så i höstas när vi var på stan fick jag syn på boken i Akademibokhandeln, jag hittade lite för Johan att den skulle jag gärna vilja ha och döm om min förvåning när jag också fick den i bröllopsdagspresent! Eller kanske inte förvåning.. Enligt Johans version så hade han faktiskt sett den på egen hand innan jag nämnde den och tänkt på att det kunde vara något för mig.

I alla fall, boken är skriven av Jennifer Worth och hon beskriver några år av sin tid som arbetande ung barnmorska i det fattiga East End under 50-talets London. Med mycket värme beskriver hon både sitt arbete men också personerna hon mötte under den här tiden. På flera ställen är boken pedagogisk och talar om hur förlossningsrutiner har ändrats sedan hennes första tid i yrket.

Jag kan inte säga att det var fel att ha sett TV-serien först, de båda skiljer sig förstås åt men är bra på sitt sett. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att köpa serien på DVD när den kommer ut i Sverige. Som språkintresserad blir jag av förklarliga skäl nyfiken på originalutgåvan på engelska, det talades mycket Cockney men dialekter är förstås alltid svåra att göra rättvisa vid översättningar.

Boken är uppbyggd av tämligen fristående kapitel där man under ett (ibland flera) kapitel får följa med på en specifik händelse som ofta löper över en längre tid. Det här är väldigt tacksamt för läsaren som inte behöver hålla reda på olika detaljer i parallella handlingar. Att kapitlen ibland bryter mot kronologin gör därmed ingenting.

Förutom en insyn i barnmorskeyrket under 50-talet så får vi också följa en ung kvinnas personliga utveckling från den första dagen hon kliver in i klostret hon ska bo och verka i. En ung kvinna utan en egen religiös övertygelse som sakta men säkert lär sig vikten av att ha en tro med sig i livet.

Boken avslutas med en ordlista över de vårdtermer som använts i berättelsen.

Den här boken tilltalar mig som historisk roman då man dels kan läsa den av ren skönlitterär njutning men också kan se den som ett historiskt dokument för mödravårdens utveckling.

Pimpad kulturblogg!

Efter att jag plockat lite med bokhyllan och ställt in nya böcker och alla skivor som plockats ut på sina platser så blev det fotografering som följdes av pillande i datorn för att få till snygg bakgrund. Jag är inte helt nöjd med hur skarven blev men det får duga för nu. Så nu när kulturbloggen har blivit lite extra personlig så är det på tiden att jag verkligen fyller den ordentligt med!

Bokmingel på Kulturens hus 21 april 2012

Idag arrangerades det Bokmingel på Kulturens hus och den här gången lyckades jag också ta mig dit. Flera av mina tidigare kurskamrater var där och presenterade sina utgivna verk. Det skapar blandade känslor, man är samtidigt glad för deras skull men samtidigt så blir man förstås lite avundsjuk för att man själv inte har någon bok ute på marknaden eller ens en bok som är på väg ut på marknaden.

De som var med läste upp lite ur sina verk, även personer som ännu inte har något utgivet utan material på gång fick chansen att läsa upp om de ville. Sedan så såldes det förstås böcker. Jag gjorde duktigt slut på alla mina kontanter (nu var de visserligen inte så många då jag glömt gå förbi en bankomat och vi beställde pizza igår kväll men ändå..) och fick med mig nya böcker hem. Nu återstår det bara att faktiskt hinna läsa också...

Dirty Dancing på Chinateatern 14 april 2012

Redan i somras såg jag att Dirty Dancing skulle sättas upp i Stockholm och bestämde att vi skulle gå, för detta besök inkluderades också Johans mamma då hon i likhet med många andra är ett inbitet fan av filmen. Johan fick uppdraget att beställa biljetter och styra upp en mysig Stockholms helg. Vi hade visserligen bra platser men det var lite absurt att vi satt på rad bakom varandra istället för bredvid.. Nästa gång kanske jag ska ta ansvar för biljettbokningen när allt kommer kring.

För första gången när jag gått på teater eller musikal så var det faktiskt ersättaren som gick på scen, ordinarie Johnny kunde inte uppträda så hans stand-in fick istället göra rollen på bruten svenska. Men han var otroligt duktig så ingen skada skedd. Delar av dialogen och självklart musiken var förstås på engelska, publiken skulle aldrig ha accepterat något annat.

Musiken dunkade igång musikalen, inledningsvis lät det som samma låt som startar filmen men det var faktiskt "This Magic Moment" istället. Annars så var självklart alla låtarna med och en hel del fler. Det var ständigt musikflöde.

Med hjälp av en roterande platta mitt på scenen och andra fiffiga tekniska lösningar och praktiskt rekvisita så flöt hela föreställningen otroligt bra med snabba scenbyten och emellanåt två scener igång samtidigt. På scenen fylldes faktiskt luckorna från filmens handling igång, det var en hel del extra som smugit sig in i manuset.

Det märktes tydligt att större delen av ensemblen var rekryterad från olika dansakademier, i stort sett all dialog fanns hos den mindre grupp som handlingen kretsade runt. Resten av ensemblen "bara" dansade. Ojoj, vilken dans, på flera ställen klart snyggare och häftigare än dansen från filmen.

Chinateatern är onekligen en väldigt bra lokal för en så pass dansande musikal, sikten stördes minimalt av de andra personerna i salongen. Enda minuset är att foajén och toalettantalet var kraftigt underdimensionerat.

När det var dags för slutscenen och den låten alla väntat på så nästan lyfte taket i salongen som följd av publikens jubel. Johan mumlade något efteråt om andelen kvinnor där inne och att männen väl mest var sällskap. Men han hade trevligt han med!

Att gå på en musikal baserat på en film jag sett om och om och om igen är med blandade känslor, men precis som när jag såg Grease på scen för många år sedan så tycker jag att Dirty Dancing alldeles utmärkt klarar av flytten över till live-scen.

Det var utan tvekan en magisk kväll!

"Nobody puts Baby in the corner!"