Så kom jag slutligen över den här väldigt omskrivna och på sina håll ifrågasatta boken. Det fanns flera skäl till att jag ville läsa vad Hanne Kjöller hade att säga, dels för att jag finner hennes artiklar intressanta men också för att jag själv retat mig på de uppenbara snyftartiklarna som skrivs regelbundet och hur utelämnad fakta ändrar en hel historia.
Ibland är informationen som utelämnats extremt uppenbar, det var ett snyftfall för några år sedan i Aftonbladet som jag tyckte lät lite väl konstigt men då journalisten varit snäll nog att bistå med namn och ort på offret så fanns mer information att hämta bara några google-klickningar bort, varav det mest intressanta var hennes personliga blogg (denna blev snabbt nedstängd då jag inte var den enda läsare som hittat den och därmed ifrågasatte hennes historia). Jag tvivlar inte på att hon verkligen hade ont och försökte hålla skenet uppe och inte ville skriva om sin smärta i bloggen. Jag själv hur det är att leva med kronisk värk och att inte vilja tala om den varje dag. Men jag skulle heller aldrig komma på tanken att gråta ut som ett offer i en nationell tidning.
Kjöller bryter ner offerjournalistiken i beståndsdelar och med olika exempel från media under de senaste åren illustrerar hon tydliga luckor i berättandet. Hur journalister istället för att granska en berättelse utifrån en neutral frågeställning hjälper den som känner sig utsatt att bli ytterligare identifierad som ett offer genom att utelämna saker som skulle kunnat minska offerdelen. Många läsare köper det också rakt av och allmänna upprop startas omedelbart men samtidigt finns det som jag kritiska läsare som då blir påhoppade för att vi ifrågasätter det här stackars "offret".
Regelbundet så krävs det att folk hellre än att följa lagen
ska fatta sina beslut utifrån känslor. Försäkringskassan är ond som inte
godkänner en sjukskrivning trots att det är läkaren som totalt missat
att förklara för försäkringskassan vad det är som motiverar en
sjukskrivning och tvingar Försäkringskassan att fatta ett beslut utifrån
bristande underlag.
Mest intressant var jämförelsen kring den norska
sjukskrivningslagen. I Sverige är man som sagt vad dödssjuk så fort man
fått en cancerdiagnos - oavsett om sjukdomen upptäcktes under en
rutinkontroll och du inte känner dig det allra minsta sjukare efter
läkarbesöket som du gjorde innan så har du nu fått en diagnos som
naturligtvis berättigar dig till att gå hemma och grubbla över din
sjukdom fram tills behandling setts in. Fastän det som sagt vad kan vara
först långt senare, under behandlingen som du i själva verket är
arbetsoförmögen. Kjöller använder sig även av begrepp som trygghetsnarkomanernas land. Kanske har hon läst samma bok som jag läste i somras.
Så även om det nu påtalats åtskilliga brister även i Hanne Kjöllers bok så rekommenderar jag att folk läser den. Jag ser regelbundet på Facebook det ena uppropet efter det andra där mina vänner och bekanta hakar på en folkstorm som just bygger på offerjournalistik, där stora delar av sanningen saknas, sanningar som skulle få oss att ifrågasätta "offret".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar